söndag 22 november 2009

KLONG TOEY 70 RAI/DEL 3


Idag är det Söndag och riktigt svalt utomhus +21C för er som gillar väder och vind.

Mycket härligt för oss som har ett hus att bo i och man sparar många sköna bath på att inte använda sin A/C i dessa dagar.


Men även om det är perfekt för mig så är det kallt för alla som bor "step above camping" so to speak, alltså folk som bor på gatan och i området kring Klong Toey.



Jag tänker på Annika som just avlutat ett omfattande husbygge åt Wasana som bor med sin handikappade dotter och två systersöner i Klong Toey 70 Rai.


De bodde tidigare i ett dragit skjul, något som vi kanske inte ens skulle använda som redskapsbod. Det var stora hål i golvet där både ormar och råttor tittade upp och som tak över huvudet låg korrigerad plåt. Wasanas dotter Fon var alltid sjuk.


Annika har med hjälp av något som hon själv kallar för "tiggarbrev" fått ihop tillräckligt med pengar och ordnat med både murare och snickare.


Hon bad en murare välja ut ett hus som han gjort tidigare innan han fick jobbet, detta av ren nyfikenhet snarare än misstänksamhet. Det tog knappt en månad så stod huset klart och de kunde flytta in....



Från ingenting står det nu idag ett litet blått hus med tre små rum och toalett.

Med hjälp av Annika fick denna lilla familj ett värdigt boende - jag saknar ord.


Vägen till Wasana och Fons hus finns att läsa på Annikas blog - gör det!!

lördag 21 november 2009

KLONG TOEY 70 RAI/DEL 2


Thailand har en befolkning på 60 miljoner människor där 10 procent bor i Bangkok och av dem bor nästan 20 procent i slummen.

Andra större städer som Pattaya och Chiang Mai har också växande slumområden. I slummen bor många fattiga migranter från landsbygden när de kom vandrande in till Bangkok på jakt efter arbete.

I Bangkok lever en sluminnevånare på olagligt ockuperad mark som ägs av andra eftersom man inte har några andra alternativ. När de fattiga kommer till staden behöver de en boplats och bygger då en fallfärdig hydda av andra människors avfall.
Folk som lever i slummen har byggt inofficiella hus och är inte registrerade så juridiskt kan de vräkas närsomhelst.

Eftersom flertalet inte är juridiskt erkända så finns det många som saknar födelseattester vilket innebär att man inte kan gå i en statlig skola.


Bangkok och andra städer behöver låginkomsttagare. Utan tillräckligt allmännyttiga bostäder är det oundvikligt att dessa arbetstagare och deras familjer bosätter sig i slummen, som är en överkomlig vistelseort.

Klong Toey Slum där Duang Prateepstiftelsen ligger finns Bangkoks största slumgemenskap med ca.80 000 invånare. I dethär fallet ligger området på mark som ägs av Port Authority of Thailand.

Ursprungligen var det ett stort hamnområde men på 50-talet började man avveckla delar av området. Sluminvånarna hjälpte till och kom för att stanna och fick arbete i hamnen. Fortfarande är det många invånare som arbetar kvar där eller arbetar för rederier som har sina kontor i området.


Klong Toey Slum är en långvarig slum numera med ett väletablerat organiserat samfund. Detta har möjliggjort att man i Bangkok utvecklats mer än i många andra slumområden.

Trähus och träbroar har ersatts med betongvägar och de flesta hus har el-och vattenförsörjning. Numera finns rent vatten, avlopp och sophämtning.

I andra avseenden är Klong Toeyslum ett typiskt Thailändskt slumområde med en labyrint av smala gångar som leder bort från större vägar.
En vandring där är aldrig långt bort från lukten av mat, dörrarna är öppna, människor sitter utanför och pratar med sina grannar.


Många hushåll har en liten affär utanför och invånarna är nästan alltid väl inställda till främlingar. I utkanten av området mot Rama IV ligger den kända Klong Toey market.

Det är en färgsprakande marknad som har det mesta i matväg men även hushållsredskap och lite större skåp.
Kött och fisk ligger i stora tråg på krossad is för att hålla kylan. Man möts av enorma berg av grönsaker och frukt och utbudet är långt mer än den flower market som ligger nere vid Chao Phraya.


fredag 20 november 2009

KLONG TOEY 70 RAI/DEL 1


En avig och en rät och med tungan rätt i mun vill jag påstå att alla inblandade var mycket engagerade. Tystnaden sänkte sig bland deltagarna utanför Baan Chivit Mai denna Torsdags eftermiddag på 70Rai.

Fast helt tyst var det ju förstås aldrig ute på gatan bland motorcyklar, fräsande Tuk-Tukar och sopbilen som skramlade förbi.

Där satt nästan femton personer och stickade för glatta livet. Den yngsta var sex år och alla lärde sig sticka under ledning av Annika som jag har skrivit om tidigare.


- Min hemslöjdslärare skulle bli nog bli förvånad, utbrister Annika efter dagens övning.

Tidigare har hon haft engelskakurs i BCM lokalerna med barnen men nu var det dags för lite mer praktisk övning. Och jag är mäkta stolt över att ha lärt känna Annika som är en äkta "doer" för det finns ju dem som tänker på allt man borde göra men aldrig hinner.

Det finns dem som jämt har dåligt samvete istället men som heller aldrig hinner.
Och det finns dem som alltid pratar om allt de skall göra men aldrig kommer till skott...

Men sedan finns dem som följer sitt hjärta och inte skulle kunna leva med sig själv utan att inte att ha gjort något - sådan är Annika. Hon går från idé till handling från ax till limpa, det är beundransvärt.


Här är det Annikas väninna Kia som också lär ut stickning denna eftermiddag och ingen tyckte att det var konstigt att Moo provade på att sticka.
Även om stickorna kanske inte alltid riktigt ville som han hade tänkt sig.


Go är jätteduktig på att hantera stickorna och han hann ganska långt på sin lilla fyrkantiga lapp. Den kommer att ingå i ett stickat lapptäcke nu när vintern är påväg.


Här är det två skolkamrater som slagit sig ner och Noi är nästan klar. Tip har fastnat och studerar hennes teknik ingående.

Inget stickcafé värd namnet utan kaffe och kaka, så Annika hade ordnat med det också. Men sedan är det meningen att några av de äldre flickorna själva skall organisera kaffe, tea och tilltugg.

En gång i veckan är det meningen att engelsk/stickkursen skall hållas så nästa vecka blir det en fortsättning.

torsdag 19 november 2009

GIL SCOTT-HERON


Ikväll Torsdag på Rain Dogs Bar klockan 20:30 är det dags för poeten, sångaren och låtskrivaren Gil Scott-Heron. Han är både ättling till de afrikanska griots och förfader till rap.


I början av 70-proklamerade han djärvt att "revolutionen inte kommer att sändas i TV," och under 80-talet varnade han oss för den "nya världsordningen" med sin profetiska och satiriska singel - "B Movie."


Den begåvade filmaren Robert Mugge filmade den kontroversiella konstnärens prestanda på det numera nedlagda Wax Museum i Washington DC 1982.


Mugge alternerar mellan elektrifierade soul/jazz/funk spår av Scott-Heron's Midnight Band och hans djupa, kvicka monologer om ras och politik.


Ingen gör det som Gil Scott-Heron och ingen kommer någonsin att göra det igen.

onsdag 18 november 2009

PIGGY


Det här är Paitoon Chamnaaslip och hans Fru Malee Arjsinsuk som bor i Nakhon Ratchasima.

De har inga barn men de har en gris som heter "Boorawd" och han är sex månader gammal.


Han är en riktig kelgris som vill vara med precis överallt och även sova i parets säng.


Tur att Thailändarna inte firar jul med någon Julskinka - de firar inte jul överhuvudtaget.


Här är fler udda husdjur.....




tisdag 17 november 2009

VINYAN I BANGKOK


Vinyan - betyder "andar" på Thai och i dethär fallet är det elaka sådana. Det är namnet på den film som jag såg i Söndags på Lido 3 vid Siam Square som brukar visa kvalitétsfilmer i Bangkok. Filmen ingår i Thaifilm World Filmfestival 12-18 November.



Det är den belgiska regissören Fabrice Du Welz som gjort ett slags Apocalypse Now epos. Han har givetvis fått kritik eftersom han har använt Tsunamikatastrofen i sin plot.


Skådespelarna Rufus Sewell och Emmanuelle Béart spelar ett europeiskt par som har förlorat sin son i Tsunamin 2004 under en semester i Thailand.


Utan absolut bekräftelse av hans död, har paret inte kunnat lämna landet under sex månader efter katastrofen. De hoppas naturligtvis på att hitta honom.



Vid en välgörenhetsgala ser de en kampanjvideo om föräldralösa barn som lever i fattigdom, i den burmesiska djungeln.


Jeanne (Emanuelle B) är övertygad om att hon glimtar sin son i filmen och hon är nu säker på att han har blivit kidnappad av barnsmugglare och förd till Burma.



Hon måste åka dit och hämta hem honom och om Paulus(Rufus S) inte följer med henne kommer hon att resa ensam...


Filmen övergår därefter från ett äktenskapligt äventyrligt drama till en hallucinatoriska skräckthriller med specialeffekter staplade på varandra.



Varje nivå av hemskhet kan läsas som en fas i Jeannes sorg och djupa villfarelse. Klyftan ökar mellan paret och hennes maniska hopp blir deras undergång.


Vet inte alls om filmen visats i Sverige men mina förväntningar var för det första att den skulle fransk men det var det inte - den var engelskspråkig.



För det andra har regissören frossat i hopplöshet och onda andar emedan regnet öser ner.


Nidbilden av en näriga Thais som bara vill ha mer pengar under resans gång är allt annat än snäll, parets eget förnuft har för längesedan försvunnit.


Emanuelle Béart är en bra skådespelerska. Hon var med i filmen "Un cœr en hiver" som är mycket bra, men i denhär filmen kan jag tyvärr inte möta hennes botoxläppar och tomma blick på allvar - det blir too much.


Regissören har använt henne som klädhängare om hon nu har några kläder alls på sig i vissa scener. Ett par trendiga knähöga mockastövlar får också hänga med in i träskmarkerna.


Den stackars manliga skådespelaren får mest bara spela snål när han inte vill betala för båttransporterna eller också springer han skrikande genom djungeln.



Filmen slutar med att de kommer till en tillsynes öde ö men bland täta djungelsnår, övergivna tempel och träsk gömmer sig massor med barn.


Det blir en sorts flugornas herre och barnen....nä, jag skall inte berätta mer....om du vill se den.

måndag 16 november 2009

A RISING STAR IN BANGKOK


Här kommer en solskenshistoria om en kille som har smeknamnet Toto. Hans riktiga namn är annars ganska långt, Ponsinh Boutkaska.


Kanske är det att han är snygg, hans sätt att konversera eller heltenkelt hans speciella utsrålning som gör att han får uppmärksamhet.


En dag när han flanerade runt i varuhuset Emporium kom det fram en modellscout och frågade om han ville vara modell i tonårstidningen "Angel Magazine".

Senare blev det fyra år på Unilever, Business Administration på Chulalongkorn University och två års Sång och Danslektioner på GMM Grammy. Toto var också ansiktet utåt för Shiseido Man 2006.


Men historien om Toto började i Laos. Hans pappa var från Laos och hans mamma är av Kinesisk Mon släkt. När Toto var fem år flyttade hela familjen till Sydney, Australien och alla var tvungna att börja om från början.


För Toto var det ganska enkelt att anpassa sig till den Australiensiska livsstilen, han var ju så ung när han kom dit.

Hans Pappa och Mamma var lärare i Laos men började arbeta på en elektronikfabrik för att senare starta eget.


De offrade mycket för att jag skulle få det bra. Jag i min tur studerade stenhårt och sportade även en heldel med stor framgång i Squash och Simning.

Jag skaffade mig en Bachelor's degree på University of New South Wales in Sydney i Textil.


Efter min examen tog jag en välbehövlig semester i Thailand men sedan var det meningen att jag skulle åka tillbaka hjälpa till i familjeföretaget.

Men jag reste aldrig tillbaka utan stannade i Thailand, Bangkok.



Jag har alltid drömt om Bangkok sedan jag var på genomresa här med min pappa när jag var 17 år.


Minns att jag stod i ett hotellrumsfönster klockan två på natten och tittade ner på alla människor som strosade där.

Folk köpte mat på gatan mitt i natten. Bangkok är verkligen en stad som aldrig sover - det var kärlek vid första ögonkastet.


Så här är han nu och idag arbetar Toto som executive avdelningschef för Levi's och Dockers i Thailand.



söndag 15 november 2009

THAILAND ENERGY DAY


Igår blev det två mässor - en Energy Saving mässa och en Furniture mässa....


Och jag som blir trött bara av att gå på IKEA eller Sollentunamässan i tjugo minuter - hjälp!




Men det var intressant. Och att alternativa energikällor är ett måste är ju knappast någon nyhet - snarare ett krav. Många internationella företag var där och visade framfötterna.



Svenska ABB har tex. uppfunnit en energibox som sparar tusentals bath om dagen. Något som både Chulalongkorn Hospital och Central Departmentstore låtit installera.


Volvo hade ställt ut sin bil S80 som en trofé i energiloppet och man blir alltid väldigt stolt av att se något svenskt på en mässa härborta. Även om Volvo kanske inte är så svenskt längre....



Jag är nästan säker på att Bangkok en dag kommer att kollapsa om inget händer. Tänker på all A/C som sprutar ut både natt och dag.


Alla dessa aircondition anläggningar ökar förresten innerstadstemperaturen med uppåt +3-5 grader. Utanför Bangkok är det mycket svalare och inte så tryckande.



Sedan var det dags för Furnituremässan eftersom jag var på jakt efter en soffa. Påväg ut till mässhallen Muanthong Thani började det att regna vettlöst, man såg absolut ingenting framåt.


Men efter tre dagars tryckande värme kändes det välkommet. Min vän körde åt helt fel håll och vi fick vända och allting tog hundra år extra.


Väl framme och fullkomligt galen av hunger hade jag nästan kunnat äta vadsomhelst, vilket jag gjorde. Det blev Mac Donald's och multijätten blev ännu rikare....huuu.


I mässhallen scannade vi någorlunda snabbt igenom utbudet av möbler, köksinredning, jacuzzis, skor, bäddmadrasser, sängar, fontäner, möbeltyger, posters samt åt ekologisk avokadoglass - här får man både äta och titta på möbler samtidigt, finns inga restriktioner när det gäller mat.



Sedan beundrade vi den nya Samsung LED flatscreen - den är också en energysaver.


Den blir aldrig varm även om den står på en hel dag, bilden är knivskarp och färgåtergivningen 110% fantastisk, den låg som ett frimärke mot väggen.

Endast två sladdar har den - ormbotiden av sladdar är förbi.


Jag hittade en soffa och vi prutade rejält - imorgon kommer den hit.


lördag 14 november 2009

TRAFFICKING


Nittio procent av all trafficking in i Thailand kommer från Laos, flickorna är mellan 12-18 år gamla. Omkring 200 000 - 450 000 människor tar sig årligen över till Thailand från Södra Kina, Laos, Burma, Kambodja och Vietnam.


Det finns många orsaker till människohandel. Många menar att Thailand är ett resmål för människohandel på grund av dess relativa välstånd i Greater Sub-Mekongområdet.


Det finns också rapporter om Thailändska kommunala tjänstemän som medverkat till människohandel. Ungefär 32% är tvingade att arbeta med prostitution, 17% arbetar i fabrik och 4% arbetar på fisketrålare.

I September 2006 efter militärkuppen ökade den thailändska regeringens insatser för att bekämpa människohandel men siffrorna är fortfarande osäkra.


Kvinnor från bergsstammar smugglas till Japan, Malaysia, Sydafrika, Bahrain, Australien, Singapore, Europa, Kanada och USA för sexuella tjänster och exploatering.

Många smugglas också in av internationella kriminella syndikat och lockas till Taiwan, Malaysia, USA och Mellanöstern i hopp om arbete.

Folk från små organisationer rekryterar flickor till ofrivillig träldom något som kan göra att de senare står i skuld till organisationen.



Kvinnor smugglas från det fattiga norra delarna av landet till Bangkok för sexuellt utnyttjande. Det förekommer intern trafficking i Thailand, handel med kvinnor och barn för kommersiell sexuell exploatering.

Många burmesiska offer flyttar även frivilligt till Thailand där de senare tvingas att arbeta inom jordbruk, fabriker, byggen, kommersiella fiskeindustrier, tiggeri eller som hembiträden.

I september 2007 stormade polisen en räkfarm i Samut Sakhon och fann mer än hundra burmesiska arbetare hade hållits på plats mot sin vilja.

Men den interna handeln med kvinnor är på nedgång, till följd av förebyggande program och bättre ekonomiska möjligheter.

Männen smugglas in i landet för kommersiellt fiske och jordbruk, industri och byggande arbete. Åtal mot människohandlare för män försvåras av bristen på täckning i lagen.

Ett antal kvinnor och flickor från Burma, Kambodja och Vietnam transit genom Thailands södra gränsen till Malaysia för sexuellt utnyttjande främst i Johor Bahru, över från Singapore.

Den thailändska regeringen har placerats i nivå två i 2007 års US Department of State Trafficking in Persons Report.

Thailands regering rapporterade 88 gripanden i mål mot människosmugglare under perioden 2005 - 2007, med sammanlagt 100 offer.

Inga Thailändska offentliga tjänstemän inom verkställighet greps för att vara delaktiga i handeln.

fredag 13 november 2009

MARTHA STEWART


Thailands svar på Martha Stewart heter "Intukarn Gajaseni Sirisant" och är chefredaktör för tidningen "Martha Stewart Living" i Thailand. Hon är mer en 41 årig Isabella Bird typ än en småputtrig Mrs Dalloway.

Det fanns knappast någon mer lämpad för posten som chefredaktör för tidningen än Intakurn som tidigare var redaktör på tidningen Honeymoon&Travel.



- Min passion är att resa men jag har också ett behov av att vara hemma och det är där, Martha Stewartsidan kommer in i mitt dagliga liv.



Jag skulle vilja påstå att tidningen ligger mycket nära min egen livsstil och filosofi, därför blir det också lättare att stå för innehållet. Det var ingen tvekan om att ta jobbet när jag blev tillfrågad.


Intakurns trogna läsare minns henne som en utomordentlig kock. Hon arbetade länge för nättidningen Pai-Kin Kao/Låt oss gå ut och äta.


Hon vann matlagningstävlingar samt medverkade i boken "Spice of Life:Recipies & Cooking Culture of Thailand" tillsammans med matstylisten och kolumnisten Ekarin Yusuksomboon.



Tidningen vänder sig till kvinnor som tycker om att laga mat, planera bjudningar och hemdekoration eller homestaging, kanske det heter?

Jag älskar att laga mat och bjuda hem mina vänner särskilt på helgerna för då har jag tid.


Martha Stewart själv då undrar vän av ordning?


Stewart som sålde alla sina 3928 aktier i företaget "Imclonesystems" i slutet på 2001. Dagen innan aktien föll 16% och klarade sig undan en stor förlust. Något som US Securities and Exchange Commission lade sig i.


I flera år gick hon under namnet "Marthas Mess" i Mediavärlden. Fast själv ville hon bara fokusera mer på sina sallader, något som hon absolut fick tid till eftersom hon avtjänade ett fem månader långt fängelsestraff.



Egentligen har vi svenskar ingen erfarenhet av ikonen Martha Stewart. Men jag tänkte att det kanske skulle vara som om Televinkens mamma Anita skulle åka fast i en aktiehärva - hu, så gräsligt!


Vad hette Televinkens hund, minns ni det?