Annika kör vant och säkert över de gröna klippiga bergen. Vi susar förbi mina älsklingsdjur, elefanten och Malee berättar att det finns ett elefantcamp som är bättre än det andra.
Det känns skönt att veta eftersom illavarslande rapporter om deras jordeliv varierar.
Mycket har hänt sedan sist i Kata och det ena hotellbygget avlöser det andra och jag känner knappt igen mig.
Turister hastar över gatan som skrämda höns med barnvagnar och ölburkar för att lägga sig på en stekhet solstol.
Trafiken är tyvärr ganska störande och en asfaltering sinkar även om det går lugnt tillväga.
Karon som tidigare var ödemark med en bred strand har fått snygga trottoarer och konkurrens av ett runt Hilton Hotel.
Nedanför ligger en gigantisk italiensk restaurang för den som vill sitta bredvid en gondol och äta capricciosa.
Väl framme i Patong där vi skall träffa P börjar vi med lunch och ett parti kinaschack, ingen stress här inte.
En förvirrad sällskapssjuk schweizare slår sig ner och råkar doppa fingrarna i chiliburken och kliar sig sedan i ögat - inte bra.
Ingen av oss hinner varna honom för andra kroppsdelar som man helst inte bör ha närkontakt med.
Jag äter mina Gong Chae Naam Pla råa räkor och betalar hela 200 bath för dessa raringar, turistpriser indeed, men det var det värt.
Tyvärr blir mötet inställt så vi flanerar på strandpromenaden med ett avbrott för kaffe på Starbuck's.
Väl hemma igen byter vi om och beger oss ner till Nai Harn stranden för ett solnedgångsdopp som de beachproffs vi lyckas utge oss för att vara.
Vågorna går ganska höga på sina ställen och folk faller som käglor i skummet. En kroppsbyggare gör yogaövningar. En skicklig man i tangaoutfit gör en snygg beachtennis uppvisning inför en gapande publik.
När vi på kvällen lämnar tillbaka motorbiken bestämmer vi oss för att äta några "smørrebrød" på Mala's Restaurang. Vi tar en klassisk med räkor och två med panerad fisk och remoulade.
Vår motorcykeluthyrare tillika kökschef vill absolut veta hur vi anser att det smakar - ärligt och uppriktigt.
Räkorna måste ha mer majonäs och ägget skall skivas annars är det bra. Sedan springer hon iväg och hämtar en tallrik potatissallad och köttbullar för ytterligare ett utlåtande.
Plötsligt blir vi alla även Malee som också anlänt, en specialiserad "smørrebrøds" jury och vi har fått en vän för evigt.
Potatissalladen är HELT UNDERBAR den bästa vi har ätit någonsin och köttbullarna mycket, mycket goda - ingenting är för salt eller för sött.
Proffsigt för att vara Thai utan att ha varit i Danmark!!! Kan varmt rekommenderas och hälsa från oss.
Efter detta åker vi tillsammans med Ging till Kata för att höra honom spela trummor på Robert's.
Ett musikställe med tonsäkert band och med Robert som både kan spela guitar upp och ner och sjunga "Jag trivs bäst i öppna landskap" och Cornelis Wreeswijks "Somliga går med trasiga skor" på en perfekt svensk dialekt.
Till sist spelar Robert "Parisienne walkways" av Gary Moore något som han gör med bravur, men så är jag också väldigt romantisk!
Efter den slutar visiten hos Robert även om kvällen är långt ifrån slut. Jag lyckas hålla mig vaken ända till klockan 05.30 vilket inte har hänt sedan gymnasietiden.
Så kul var det och jag vill härmed tacka för en underhållande afton mina kära kompanjoner A och M.
Några timmar senare sitter vi i en bil påväg till flygplatsen, Goodbye Phuket.....
(p.s Om ni känner igen er på bilderna och inte vill vara med så kan ni kontakta mig!!)
.jpg)
